Varken min man eller jag har nånsin varit kattmänniskor. Vi har båda alltid haft hundar. När vi för ett par år sen var hos Vesas kompisar på besök, så gjorde vi vårt första möte med tvä ragdoll katter. Jag blev genast såld på dessa sötnosar. Kanske man nångång skulle ta en katt…..hmm. Vesa var inte så förtjust i tanken till först, ”till vårt hus kommer det aldrig nån katt” Nåjaa, jag och hans dotter började lite googla på ragdolls ifjol, och hittade i Jakobstad 2 st lediga kattungar. Vi fick bilder på flickorna och ringde och frågade om vi kan komma o titta på dem. När vi steg in så hade uppfödaren lagt katterna att ligga sida vid sida och dom var så söta så man fick nästan tårar i ögonen. Efter besöket tyckte herrn i huset att” nå kanske vi kan ta en, men det är ni som sköter den”. Okej, då började svårigheten med att vilken av dem skall vi ta? Båda var ju så söta! En kväll när jag var i kvällskifte så hade Vesas dotter föreslagit att om hon köper den andra med sina besparingar. Så blev det, så nu har vi två härliga kattfröknar ❤

Måste ännu tillägga att kattorna är helt galna i Vesa(o vice versa). Dom står o mjauar bakom dörren när han åker till jobbet och när han kommer hem rusar de emot honom med högsta fart. ikapp med hunden 🙂